Resedagboken

Dagarna går fort här i WA. Idag har vi varit ute på ett litet äventyr. Vi begav oss 12,7 mil norr om Perth till ett ställe som heter Wedge Point. Michael ville prova sina nya 4WD bil. Det blev en riktigt skumpig bilfärd och vi körde fast två gånger på vägen till stranden vi skulle till. På vägen dit stannade vi även till och åkte sandboard ner för sanddynorna - kul! Det enda tråkiga var att det blåste fruktansvärt mycket när vi var på stranden så det var sand överallt. I ögonen, maten, innanför kläderna, i öronen......

Hello!

Vi är fortfarande i Adelaide. På något vis, trots att vi trodde vi hade koll på allt så räknade vi fel på en dag. När vi checkade ut från campingen i Adelaide och precis ska åka och lämna in hyrbilen tittar vi på klockan (med datum på) och ser att vi ligger en dag före planeringen. Så helt plötsligt fick vi en dag extra här i Adelaide. Så vi åkte helt enkelt och letade efter en ny camping, den här gången mitt inne i stan. Igår var vi i den botaniska trädgården här i Adelaide som är känd som en av världens bästa. Idag på förmiddagen var vi en kort stund på stranden innan vi lämnade tillbaka bilen och sedan checkade vi in på hotellet och därefter gick vi lite på stan. Nu på kvällen har vi varit på italiensk restaurang och nu ska vi sova för imorgon bitti 04.30 kommer en taxi och hämtar oss och kör oss till flygplatsen för avgång till Perth och familjen Beach.

Nu har vi nått Adelaide som var slutmålet för vår road trip. Känns tråkigt men också skönt. Fantastiskt att uppleva och se nytt men också jobbigt att skumpa fram långa sträckor i vårt motorhome. Idag har vi inte gjort så mycket mer än att åka hit. Dock hade vi lite strapatser på vägen. Ungefär på halva sträckan så hörde vi ett ”kadunk!” precis i samband med att vi mötte ett road train på motorvägen. Det var en stor plastbit, ungefär 2 m hög som lossnat från ena sidan av bilen. Fick köra tillbaka i snigelfart på en grusväg och köpa silvertejp. Det fungerade faktiskt, tack och lov! Och sen höll vi på att få soppatorsk också. Tanken blinkade noll bra länge och vi satt som på nålar när det äntligen dök upp en bensinstation. Efter allt detta blev vi trötta och har slappat på campingen resten av dagen.

.

Imorgon ska vi se om vi kan hinna uppleva lite här i Adelaide innan vi ska lämna in bilen. Sedan blir det hotell sista natten här innan vi flyger vidare tillbaka till Perth i övermorgon.

 

Vi vill önska VÄRLDENS BÄSTA LIAM grattis på födelsedagen! Hoppas du hade en rolig och spännande födelsedag. Saknar dig!

 

❤❤❤

Vi stannade till vid något idag längs vägen som såg ut som en nästan uttorkad väldigt grund sjö med extremt mycket salt i. Tog i alla fall en liten promenad på botten. Det märkligaste var att vattnet såg rosa ut? Vet inte varför, men det såg fint ut i alla fall.

Ogräs kan också vara vackert. Fotot taget vid vägkanten bredvid "sjön".

Vår tillfälliga lagning.

Hej alla!

 

Igår åkte vi 75 mil från Yulara (Uluru) till Coober Pedy. Det tog cirka 10 timmar. Lite småkämpigt faktiskt. Det var vår längsta sträcka på denna resa. Till slut kom vi i alla fall fram till Coober Pedy, opalbrytningens stad. Denna stad är inte särskilt vacker att se på då man mest ser en massa grushögar överallt efter opalbrytningen. Den är dock väldigt speciell eftersom mycket av det som finns här ligger i underjorden i gamla gruvschakt. Bostäder, hotell, kyrkor, skolor etc. De flesta som bor här har europeriskt ursprung och många imigrerade hit efter andra världskriget. Temperaturen den här tiden på året i Coober Pedy brukar ligga runt 35-48°C, men igår när vi var där var det endast 19° och blåsigt värre. Lite skillnad från Yulara där vi var dagen innan hade 45°C. Kändes jättekallt med 19°!! På kvällen åt vi på den pizzeria som blivit framröstad som Australiens bästa. Vi var inte jätteimponerade, men det var helt okej. Fanns i alla fall lite udda pizzor på menyn (som vi inte vågade oss på).

 

Idag lämnade vi Coober Pedy och åkte vidare mot Port Augusta som ligger på vägen till Adelaide. Dagens sträcka var ”endast” 56 mil lång men kändes helt oändlig. Dels var man lite less på att sitta i bilen sedan dagen innan. Men det värsta var landskapet hela vägen hit som var helt PLATT och naket. Inga träd utan bara ökenlandskap med små risiga buskar att titta på längs vägen. Så tråkigt. Och så har det blåst stormvindar vilket inte gör det lättare med vår stora husbåt, eller husbil menade vi. Vi kommer nog ha träningsvärk i armarna imorgon efter att ha hållit så krampaktigt i ratten för att inte blåsa av vägen.

 

Nu på kvällen när vi kommit fram till Port Augusta är här bara 16° och blåsigt. Hua va kallt. Svårt att hinna vänja sig vid temperaturskillnaderna. Campingen vi skulle sova på hade stängt receptionen, så just nu ”tjuvcampar” vi. Får gå och bekänna imorgon bitti när dom öppnar.

 

Glad fjärde advent alla där hemma! Vi har pyntat husbilen och köpt tomte och allt men har inte fått någon riktig julkänsla. Svårt att hinna känna efter när man har så mycket annat att tänka på.

 

See ya!

 

Nu är vi i staten South Australia vilket också innebär att vi nu varit i Australiens alla stater.

Här i Coober Pedy tar man inte gärna en promenad vid sidan av vägen. Då kan det som bilden visar hända.

Här bor någon. Lite annorlunda kan man säga.

Tro det eller ej, men det finns faktiskt en golfbana i Coober Pedy som är med på top 10-listan över världens mest unika golfbanor. Roliga skyltar också (hela golfbanan bestod av grus).

Detta landskap har vi tittat på hela dagen idag.

Ja nu har vi tillbringat ett drygt dygn här i trakterna kring Urulu (eller Ayers Rock som det kallas). Två solnedgångar, en soluppgång och två kortare vandringar har vi hunnit med. Det har varit intensivt men helt fantastiskt och nästan magiskt. Det var helt klart värt att åka hela vägen hit. Vi på enda campingen som finns här i Yulara och som heter Ayers Rock Resort.

 

Denna dag började med väckning kl 04.00 och 30 minuter senare åkte vi för att se soluppgången över Urulu. Det var häftigt att se hur Urulu vaknade till liv - från svart till lysande röd.

 

Första vandringen var på morgonen runt Urulu med en mycket bra guide. Andra vandringen gjorde vi själva i Kata Tjuta på eftermiddagen i 45° värme. Storslaget. De som gillade värmen bäst var nog flugorna för det kryllade av dem.

 

På kvällen har vi varit på restaurangen och ätit BBQ, bland annat krokodilgrillspett. Ingen höjdare faktiskt om man ska va ärlig, segt och mycket fett.

 

Nu ska vi sova för imorgon har vi 9-10 timmar i bil (75 mil). Jobbigaste dagen hittills.

Palya! (= Hejdå, hej, tack etc på aboriginernas språk)

Uluru i solnedgången.

Uluru på nära håll. De svarta ränderna har bildats när vatten runnit ner. Vattnet innehåller bakterier som blir svarta när de dör. Uluru får sin röda färg av att den är rik på järn och därför rostar när den kommer i kontakt med luften.

Aboriginmålningar som finns kvar på Uluru.

Tyvärr visar inte bilden hur det kändes, men det var storslaget.

Här skulle vi ha klättrat men aboriginerna vill helst inte att man gör det, så vi lät bli. Kan säga att jag kände mig ganska lättad att slippa.

Vandringen i Kata Tjuta.

T-bone steak och krokadilgrillspett.

G’day mates!

 

Både igår och idag har vi mest suttit i bilen och åkt sammanlagt cirka 120 mil. Kanske låter lite trist, men som tur är finns det ju lite att se på vägen och man kan alltid förundras över landskapet. Nu har vi verkligen varit ute i bushen. Inga mobilnät och man möter mest lastbilar, eller så kallade ”road trains”. Som tur är finns det relativt gott om bensinstationer där man kan få gratis kaffe och man blir ständigt påmind av vägskyltarna att man ska stanna och pausa.

.

Igår var planen att åka till ett litet ställe som heter Mataranka och övernatta. Där finns så kallade ”thermal pools” som är populära att bada i. När vi kom dit fanns typ INGET. Vi hittade en liten röd och tom camping där vi var helt ensamma förutom en liten hårig hillbilly med underbett som var jättetrevlig men som såg ut att vara bror med far sin..... Han sa att det gick jättebra att både campa och bada, men vi fick lite ångest då allt var så öde så vi bestämde oss för att dra vidare när vi hade badat. Tyvärr var vägen översvämmad så det gick inte att komma fram till badet om man inte ville ta en promenad i bushen och det ville vi inte. Så vi drog vidare och kom efter många timmar fram till Tennant Creek där vi övernattade på en trevlig camping som hette Outback Caravan Park Tennant Creek. Vi hann inte göra så mycket mer än att laga mat och sova eftersom vi kom dit så sent och blixten hade slagit ut bredbandet också, typiskt (I-lands problem).

.

Imorse när vi gav oss av och ställde in GPS:en sa den ”Drive 500 kilometres!”. Haha, det hör man inte ofta där hemma. Köra 50 mil innan man ska svänga för första gången. Ibland kan det ta upp åt 40 minuter mellan bilarna man möter. Här vill man inte råka ut för en olycka. Nu har vi kommit fram till Alice Springs och bor på en jättefin camping som heter Macdonnell Range Holiday Park.

.

Nu ikväll har vi bara bara softat lite och tagit ett dopp i poolen. Nu sitter vi ute i 34° värme och äter en god pastasallad och ser på stjärnorna. Imorgon kanske det blir till att åka och titta var ”flying doctors” håller till.

.

Högsta uppmätta temperaturen hittills var igårkväll då det var +41°C i skuggan. Nu är det inte längre klibbig värme utan torr. Myckte bättre men man blir ganska klibbig ändå när det är så grymt varmt.

 

Vi vill önska VÄRLDENS BÄSTA DENISE grattis! Hon fyllde år igår. Ha det bra där hemma!

.

See ya!

Hej på er!

 

Igår lämnade vi Kakadu Nationalpark, Jabiru för en färd på ca 33 mil eller 330 K´s som man säger här. Färden gick av mot Katherine och tog cirka 4 h med lite stopp och ej allt för höghastighet.

Väl framme i Katharine var det bara att leta rätt på en okej campingplats och fixa lite mat. Temperaturen är lite varmare här nere i Katharine än i Jabiru, men inte lika fuktigt i luften. På kvällen drog ett riktigt åsk- och regnväder in, likaså ikväll verkar det komma mer oväder.

 

Då det inte är turistsäsong här uppe i The Northern Territory den här årstiden så finns det inte så mycket att göra. Det flesta utflyktsmålen är stängda. Dock så är denna period den vackraste i naturen. Allt är grönt och fint.

Idag var vi på en kryssning i Nitmiluk Nationalpark, helt otroligt!  Som Grand Canyon i USA fast vattenfyllt och med freshwater crocodiles i.

Idag blev vi burning evidence of that learning by burning is not a myth in Australia!!! Att man aldrig lär sig!

Imorgon förflyttar vi oss lite mer söderut mot Mataranka cirka 175 K´s south of here!

Katherine Gorge.

Fyller på vattenflaskan i ett vattenfall.

Ser ni den lilla nykläckta sötvattenskrokodilen??

Enorma fladdermöss hängde i massvis i träden.

 

Hej alla!

Nu är vi verkligen ute i bushen. Och det är fruktansvärt varmt och klibbigt. Igår hämtade vi bilen och det visade sig att vi blivit uppgraderade till en större bil. Yes! tänkte vi först, men när vi började köra ångrade vi oss. Den är stor, klumpig och vinglig för att den är så hög och bred. Vi blir nästa sjösjuka för hela bilen gungar när man rör sig i den.

 

Gårdagen gick åt till att inhandla mat och köra bil. Här vägarna jättesmala och inte alltför välskötta och man får slicka mittlinjen om man inte vill rulla ner i diket, vilket har varit nära en gång hittills, men learning by doing..... Jaa, vi kör försiktigare nu.

 

Idag har vi varit på en liten båttur från Yellow Waters. Där skulle vi få se massor av krokodiler, fåglar och vacker natur. Tyvärr tycker till och med krokodilerna att det är för varmt nu, så de låg förmodligen på botten och svalkade sig istället för att visa upp sig för oss. Vi fick i alla fall se två (eller en vid två tillfällen). Såg dock en hel del fina fåglar och häftig natur. Efter det skulle vi åka till en utsiktsplats som hette Ubirr, men en riktigt regnoväder kom och översvämmade vägen så vi vågade inte fortsätta hela vägen dit då vi har husbil och ej husbåt. Nu lyckades vi istället hitta ett hotell här ute i Jabiru där de har internet. Hotellet är byggt i form av en krokodil. Nu ska vi se om det går att ladda upp lite bilder.

.

Croc, vår maskot på den här resan.

Vårt hem närmsta veckorna.

Den här hittade Dan i gardinen vid sängen när han bäddade. Han blev vräkt omgående (spindeln).

What comes in must come out......

 

Yellow waters.

Örnar.

Trött fågel.

Stork.

Sumpmarkens Jesus.

Hungrig fågel.

Wihoo, krokodil! The one and only!

 

Vi visste hur det skulle vara ändå är det svårt att föreställa sig hur otroligt klibbigt det kan vara. Man vet inte om man svettas eller om det är den makalöst höga luftfuktigheten som gör att det hela tiden rinner längs hela kroppen. Nästan som att stå i duschen fast man aldrig känner sig fräsch. Thailand var en barnlek.

Nu har vi varit på vår 18-timmarstripp till Kuala Lumpur. Vi hann inte med så mycket mer än att trängas i China Town och åka och titta på Twin Towers. Hotellet vi bodde på låg verkligen MITT I smeten i China Town. Vi låg vakna halva natten och lyssnade på när de rev ner alla stånd utanför fönstret.

Hej alla!

NU ÅKER VI ÄNTLIGEN!!